• Okategoriserade

    Dag tjugotvå

    Idag är det 22 dagar sedan jag slutade arbeta. Tjugotvå! Jag trodde att det skulle bli fruktansvärt långtråkigt i väntan på Tirren, men det är otroligt vad som kan roa en människa som har för mycket tid över. Till exempel fick jag DIY-mersmak efter förra veckans succé med den blå boklådan, och lät mig inspireras av Johanna Bradfords hemmagjorda linneservetter. Gjorde precis som hon: köpte ett stycke linnetyg från IKEA, klippte till i sex lika stora bitar, tvättade, tumlade och voilà! Vet knappt var denna nyfunna kreativitet ska sluta, så stay tuned!

     

    På ett helt orelaterat ämne (fast i bakgrunden skymtar faktiskt en annan variant på linneservetter som finns hemma hos oss): häromdagen fick jag en plötslig craving efter små, salta kex med mosad avokado och citronpeppar i mängder. Har inte ätit detta sedan jag bodde i Florens hösten 2008. Men då bestod varannan måltid av sådana kex, jag åt dem som besatt, till frukost, lunch och middag, och jag är inte helt säker på varför. Framförallt tyckte jag nog att det var så oerhört tråkigt att laga mat åt mig själv.

    Men det fantastiska är, att vid första tuggan av de här kexen kom hela Florens-tiden tillbaka till mig på ett fullständigt överväldigande sätt; doften i lägenheten, värmen, luftfuktigheten, smaken av Chianti-vin, de upprymda känslorna. Jag blir lika överväldigad varje gång jag påminns om hur tätt länkande våra sinnen är med våra minnen.  Till exempel köpte jag en parfym i Grasse för två år sedan – sommaren Hannes friade till mig – och varje gång jag använder den kommer hela resan över mig på ett extremt drabbande sätt – det känns som att jag nästan fysiskt förflyttas tillbaka till hotellrummet och den där kvällen. Vad har ni för smaker, ljud, dofter som framkallar så starka minnen hos er?

    Och på tal om Florens. Under min tid i Italien introducerades jag till den italienska glasskedjan GROM. Glasskedjan profilerar sig med att framställa glass gjord på mjölk från kor, och ägg från hönor, som är ovanligt tillfreds med sin osedvanligt tillfredställande tillvaro, samt frukt från egna, ekologiska odlingar och utan artificiella tillsatser som färg eller förtjockningsmedel. Men utöver detta är det den godaste glass jag någonsin ätit! Den italienska kedjan har ett fåtal filialer i stora världsstäder – bland annat i Paris, där jag stod och köade länge på somrarna. Nu till saken: tidigare i veckan lade Johanna Bradford upp en Instastory där hon skrev att hon handlat hem GROM-glass. Döm om min förvåning! Jag skrev genast och frågade hur detta var möjligt, och hon svarade att både henne närmsta ICA Kvantum och Hemköp hade separata kylskåp fyllda med GROM-glass. Så jag sprang (läs vaggade som en pingvin) till alla mina närmsta matbutiker, men utan större framgång. Några dagar senare fick jag bilden ett ovan från min låtsasmamma. Hon hade hittat en GROM-frys på ICA i Skanör, där mina föräldrar har sommarhus. Så här sitter jag nu, 39 veckor gravid, med världens största glass-craving, smärtsamt medveten om att GROM finns i en frysdisk nära dig – men inte MIG! 🙁

    Fortfarande på ämnet glass: har fått totalt ha-begär på de här italienska glasskuporna i rostfritt stål från HAY. Förutom att de är SÅ SNYGGA, framkallar de också riktiga Medelhavs-semester-minnen.

    Och på ämnena husgeråd och Italien (visst gillar ni mina fantastiska segways som håller ihop detta annars mycket spretiga inlägg?) fick jag en helt underbar inflyttnings/födelsedagspresent från fina Sarah tidigare i veckan. Är helt kär i den här lilla skålen i handmålat lergods från Formargruppen i Malmö. Finns inget bättre än en vän som känner en så väl!

    På tal om skålar tog H och jag en tur till Erikshjälpen på Danmarks nationaldag. Fick bland annat med mig denna Rörstrand-skål i serien Gröna Anna, som sedan fick agera uppläggningsfat för jordgubbarna på Sveriges nationaldag. H var dessutom mycket nöjd över att få korka upp sin flaggpunsch och servera i våra antika punschglas.

    Kvällen till onsdag fick jag mina första, ordentliga värkar. Det var så otroligt påtagligt – jag kände precis när en värk började och slutade. De varade i knappt en minut vardera och kom med ojämna mellanrum i drygt tre timmar. Vid 01 tvingade H mig att ringa förlossningen, som dock bara sa vad jag redan visste: att jag skulle vila och vänta på att värkarna blev regelbundna. Jag tog en Panodil Zapp och somnade, sov hela natten och på morgonen var värkarna borta. Och jag inte haft några fler sedan dess 🙁 Detta är så spännande och frustrerande på samma gång! Tisdagskvällens drama resulterade dock i panik över allt som fortfarande inte finns i min BB-väska, så onsdagen ägnades åt inköp av amnings-bh, amningslinnen, svala shorts till bebis m.m. Och såklart en fin solhatt som han behöver när han föds in i detta väder!

    På internet kan man läsa att det är viktigt att ha ett par bra inneskor med sig till förlossningen, för allt eventuellt vankande av och an. Så det passade ganska bra att jag haft mina ögon på ett par Birkenstock ett tag nu. Planen var vita eller silver, men idag införskaffade jag istället dessa i roséguld som jag fick en plötslig crush på. Så nu är jag faktiskt HELT redo.

  • Baby,  Gravid,  Reflektioner,  Sverige

    Blå, lata dagar

    Det var så länge sedan jag skrev något nu, att det faktiskt blivit omöjligt att komma ifatt.

    För drygt två veckor sedan bestämde jag mig för att gå på föräldraledighet – drygt två veckor tidigare än planerat. Fyra timmars pendlande i 28 graders värme, och omöjligt att sitta bekvämt på tåget, gjorde det till ett relativt enkelt beslut. Så jag rensade mitt skrivbord, bjöd på glass, aktiverade det overkliga autosvaret att jag är ”åter på kontoret någon gång i början av 2019″ och tog – för sista gången för nu – kustlinjen hem.

    Och under de senaste två veckorna har värmeböljan i Helsingborg bara fortsatt. Dagarna har varit lata, heta, korta (sover till middag) och blå.

    Här är några glimtar från de senaste två veckorna, som jag länge kommer minnas som de där heta veckorna av väntan och längtan.

    När värmeböljan var ett faktum bestämde vi oss för att prioritera vår balkong. Den som vi sagt kunde ”vänta till det blev sommar”. Vi rev bort den gamla plastmattan, lade trall, köpte en solsäng/tillförordnad sittbänk, en ljusslinga, kuddar och filtar. Vi beställde också ett franskt cafébord i marmor vars underrede visade sig vara en annan färg än vi trott (mao inte svart). Som tur var skulle vi få våra balkongräcken målade av bostadsrättsföreningen veckan därpå, och lyckades övertala dem att slänga på lite färg på vårt bord också! Vi beställde även franska bistrostolar som vid ankomst såg hemskt plastiga ut. De står nu i kontoret och väntar på att få åka tillbaka till affären. Utöver de små missödena är jag ganska nöjd med min nya frukostplats i solen.

    På min namnsdag fikade vi hos mamma och Håkan och jag fick välja precis vilken fika jag ville. Naturligtvis valde jag glass, vilket varit min stora obsession under hela graviditeten. I vintras var det nougatglass med Hard topping och Salted Caramel-sås. Den senaste månaden har det varit Piggelin. Nu har även mjukglass från Hauffes – som ligger farligt nära vår lägenhet – lagts till repertoaren. Men hey, who am I kidding, jag kan äta precis vilken glass som helst.

    Så på kvällarna vandrar vi ner till Hauffes för en mjukglass efter middagen, och insuper medelhavskänslan som lagt sig över staden.

    Och på dagarna har det visat sig oväntat lätt att få tiden att gå. Här på lunch med fina Sarah på Olssons Skafferi.

    På min 30 års-dag stod det bröllop på schemat. Och, believe you me, det är inte enkelt att kombinera klädkoden mörk kostym med att vara gravid i 38:e veckan. Hade fått en crush på den här kjolen som såklart inte fanns i min storlek i Helsingborg. Så jag tog en tur över till Helsingör istället. Så kan man också göra när man är ledig och har flera veckor till godo på sitt pendlarkort!

    Dagen innan min födelsedag tog H ledigt och vi checkade in på Öresnäs Slott för en liten spontan baby-moon. Lördagens bröllopet skulle äga rum i Glumslöv, så vi bestämde oss för att hålla oss i närheten. På fredagen blev det lunch, poolhäng, ansiktsbehandling, manikyr och 3-rätters födelsedagsmiddag på slottet. Självaste VD:n på slottet hade ordnat med vår bokning, så jag möttes av gratulationskort, must och praliner på hotellrummet och födelsedagsflagga vid middagsbordet på kvällen. Ibland är jag lite extra nöjd med att ha det jobb jag har…

    Efter middagen promenerade vi ner till Ålabodarna, vid vattnet precis nedanför slottet, och blev lite obekväma inför våra försök till en solnedgångsselfie.

    Tycker ni den här bilden ser sådär spontant, romantiskt bohemisk ut? Den är otroligt mycket mer stagead än ni tror.


    På min födelsedag inleddes dagen med hotellfrukost med våfflor. Och en massa fina presenter från min finurliga, kreativa man som inte alls bryr sig om mitt kontrollbehov, utan bara fortsätter att utmana ödet och överraska mig, med bland annat diamantringar (oh, how did he know?)

    När vi gjort oss bröllops-klara åt vi världens godaste lunch med familjen nere vid Ålabodarna. Precis när vi skulle avrunda lunchen för att åka till kyrkan öppnade himlen sig. Jag har nog aldrig sett så mycket regn (och hagel!) i hela mitt liv. Vi var helt fast i det lilla uterummet i glas, och började ställa in oss på att missa vigseln.

    Men regnet avtog och vi kom precis i tid till ett underbart bröllop. Hats off till brudparet Izabella och Andreas.

    I veckan drabbades jag av någon form av nesting-feeling och fick för mig att jag skulle måla en boklåda till Tirren. Hoppas han blir glad!

    Fick också feeling för årets första, svenska jordgubbar. Dessa kan jag fortfarande trycka i mig i mängder, så länge Tirren är kvar i magen. Men så fort han kommer ut är det slut med det. Tydligen något med att man inte ska äta jordgubbar när man ammar 🙁

    Hängde även upp en mysig, boklåde-matchande ljusslykta i Tirrens rum som får lysa om kvällarna. Och nu ligger jag bara här i hettan och väntar på att få träffa honom.

  • Okategoriserade

    Hemklickat

    I måndags var jag helt slut efter helgens bravader och bestämde mig för att jobba hemifrån. (Jag har gått på högvarv i flera veckor nu och knappt haft tid att vila en enda stund. Har haft lite dåligt samvete gentemot Tirren pga all nedpackning, upp-packning, stressande och hämtpizza.) Passade då även på att klicka hem lite prylar jag haft span på ett tag – samt en joker.

    Har haft mina ögon på en fotogenlampa ett bra tag nu – egentligen sedan H och jag hamnade i en fotogenlampe-butik i Berlin för något år sedan. När jag sedan såg en superfin fotogenlampa hemma hos Viccan, tändes mitt ha-begär på nytt. Vi behöver inte nämna märkes- och prisskillnaden mellan hennes objekt och mitt, men blev ändå nöjd med denna i frostat glas och silver från Strömshaga.

     

    H och jag bestämde innan inflyttning att vi skulle ha en glashängare på väggen i köket – denna från Kitchenlab. Velade ganska länge mellan krom (eftersom blandare och handtag är i borstat silver) och guld, men beslutade oss för att värma upp rummet med lite guld. Förblir dock skeptisk till jag sett den på väggen.

     

    Klickade också hem två av de här korgarna från Bloomingville, vars användningsområde ännu är osäkert. Kan bli som förvaring ovanpå (den obefintliga) hatthyllan i hallen, eller till gosedjur i Tirrens rum. Antagligen slutar det med att jag beställer hem fler, eftersom jag inte kommer kunna bestämma mig.

     

    Sen hamnade jag såklart 49 kronor under att få fri frakt från Royal Design, och eftersom jag hellre ville köpa något för pengarna än att betala frakten, panikköpte jag 6 glasunderlägg i serien Blue Italian (nej, de kostade kanske inte riktigt, precis, exakt 49 kr, men anser ändå att jag gick med vinst). Man skulle kunna tro att det mest var för namnets skull, men det var minst 30% för att jag tyckte de var fina.

  • Baby,  Gravid,  Inköp,  Sverige

    Helgen i (fler) bilder

    I söndags var jag – trots hårt festande och många kaffeshots på lördagen – tvungen att gå upp tidigt, eftersom jag sedan länge insisterat på en tur till Ullared. Tänkte att det kunde vara ett bra sätt att spara in pengar på vissa need-to-haves, för att få mer pengar över till nice-to-haves. Till skillnad från förra gången – då vi stod i kö (utomhus!) i en och en halv timme – kunde vi i söndags bara glida rakt in i varuhuset. Inte heller var där någon kö till provrummen eller restaurangen. En magisk dag på Ullared, med andra ord.

     

    Bland need-to-have-inhandlingen fanns bland annat: ett tvättställ, en badbalja till bebisen, en papperskorg till badrummet, handdukar, badrumsmatta, stearinljus, tops och ett babynest. Är speciellt glad för det fina baby-nestet – som såklart kostade lika mycket som resten av inköpen ihop – eftersom jag fått dille på luftballonger. Vill passa på att utnämna luftballongen till det vackraste färdmedlet (om än ej det mest praktiska) tillgängligt på marknaden.

    H var mycket exalterad över att slippa följa med till Ullared, och skickade en massa antydande bilder från sin rogivande söndagspromenad.  Jag får i alla fall skriva under på att detta promenadstråk klår pärlbandet av Kebab-hak och diverse skumma, parkerade bilar med lyktorna tända, som utgjorde kulissen för våra kvarterspromenader i Köpenhamn.

     

    Glömde förresten nämna att jag i fredags skickade ner H på Marconi för att köpa hem varsin tiramisu (OBS: ej ofödd bebis) till fredagsmyset. De hade slut på platsförpackningar, så H fick istället låna hem glas, mot löfte om att lämna tillbaka dem påföljande dag. Det festliga i historien är att det är H och jag som köpt in dessa glas på IKEA inför vårt bröllop, så att Marconi kunde göra bröllopstårt-tiramisu i dem. Marconi frågade sedan om de kunde få köpa glasen från oss. Där satt vi alltså och åt tiramisu ur ”lånade” glas, som vi själva inhandlat till vårt bröllop. Lite småroligt, tyckte jag. Men det är såklart valfritt att tycka.

  • Gravid,  Helg,  Partaj,  Sverige

    Hej internet, hej då 20-något

    Som ni kanske märkt har det varit lite tyst här ett tag nu, bland annat på grund av inget internet. Lägenhetens förra ägare har valt att plocka med sig lite diverse prylar som egentligen tillhörde lägenheten, däribland en router (men även ringklocka, hatthylla…). Men NU har vi äntligen internet och kan bete oss som folk igen! Därutöver vet jag inte om jag haft mycket bloggvärdigt innehåll att komma med; vi har flyttat ut, flyttat in, flyttstädat, burit kartonger, hängt på IKEA, skruvat lampor…ja, typ så.

    I helgen var det i alla fall dags för en välförtjänt paus från flyttandet för att fira Hannah och Ninas 30 års-dagar. Lördagen började strax innan 11 hemma hos Regina, dit Hannah blivit lurad för att förbereda Reginas (suspekt snabba – hon har bott där i drygt en vecka) inflyttningsfest. Istället väntade vi med bubbel och ballonger, och i ärlighetens namn såg Hannah inte sådär jätteöverraskad ut.

     

    Efter lite uppvärmande mingel vandrade vi vidare till dagens andra aktivitet – Prison Island – där man på en och en halv timme ska klara ett antal utmaningar i olika celler. H har länge tjatat om hur roligt det är med Escape Rooms, och jag trodde nog att Prison Island skulle vara något i stil med detta. Det visade sig dock vara lite mer fysiskt krävande, i synnerhet om man är gravid i 8:e månaden. Mitt enda nämnvärda bidrag till Lag Nina var att lyckas sätta några basketbollar i den lägst hängande korgen. Huvudräkning var jag inte heller så bra på (OBS: även detta pga gravid, såklart).

     

    Nästa aktivitet var jag desto duktigare på: lunch på Étoile. Vet dock inte varför jag gjorde misstaget att välja baguette när alla andra tog sallad – salladerna såg ju to die for ut. Är så glad att Étolie är vår nya ”kvarterskrog”,  för jag älskar nästa allt med det där stället – från den parisiska zinkbardisken och det snygga mosaikgolvet till deras Bistro Sour-juice och de riktigt kakao-iga chokladbollarna. Har redan tänkt ut att vi kan köpa hem sallad till middag på fredag. Det är viktigt att ha en plan.

     

    Efter lunchen var det dags för tipsrunda på temat 1988 (ironiskt nog inte mitt år i tipsrunde-sammanhang). Regina hade ordnat så fint med tipsrunde-app med geotaggning. Är mycket imponerad och tacksam över dagens teknik som gör frågesporter mer lättillgängliga för den stora massan. Nedan ser ni födelsedagsfirargänget. Jag är som vanligt minst till längden, men kompenserar nu för tiden med att vara störst på bredden. Skönt.

     

    Tipsrundan slutade hemma hos Viccan där det bjöds på 3-rätters middag, lekar och musikquiz. Jag älskade precis ALLTING med Viccans lägenhet, så medan andra tog foton av själva festen, sprang jag mest runt och fotograferade inredningen. Nu blir jag tyvärr tvungen att tänka om hela inredningen hemma hos oss.

     

    Jag har aldrig riktigt förstått den allmänt vedertagna fascinationen vid cheesecake – men frozen cheesecake? Hallå? Varför har ingen berättat om detta? Är totalt oinsatt i fenomenet, så vet inte om den enda skillnaden är att den ena är frusen och den andra inte (?) men den var HIMMELSK. Jag tog två bitar.
    Nej, bara skoja. Jag tog tre.

     

    Kaffeshot till den gravida och hotshots till alla andra. Men lika glad var jag för det – jag festade nämligen till klockan ett! H ringde från sängen och undrade var hans preggo hustru tagit vägen – han tyckte nog inte att jag fick vara ute så länge på partaj med hans ofödda son.

     

    Så glad och tacksam att få vara en del av det här exceptionellt snygga gänget igen!

     

     

  • Baby,  Flytt,  Inköp,  Renovering,  Sverige

    Helgen i bilder

    I fredags gjorde jag något som jag inte vet om jag ska skämmas eller vara stolt över. Högst troligen (och enligt många) det förstnämnda. Ni vet den där grå färgen jag vill ha i sovrummet, som jag sett i en Hemnet-annons? Nope, jag gick inte på lägenhetsvisning och tog med färg-scannern. Istället lyckades jag – med hjälp av bilderna i annonsen – lista ut precis vilken lägenhet i byggnaden det rörde sig om. Sedan kollade jag upp på Eniro vem som bodde i den lägenheten. Slutligen lade jag till personen i fråga på Facebook och skrev ett meddelande där jag frågade efter färgkoden. Det hela tog nog inte mer än en timme eller så.

    Helt normalt – eller hur?

    Dessvärre var väggen redan målad innan nuvarande ägare flyttade in, så längre än så kom jag aldrig.

    Efter jobb tog vi båten till Helsingborg där vi fick sällskap av Hannah. Ser fram emot att få mycket pendlar-sällskap av henne framöver! Väl framme mötte vi upp med ytterligare en kompis, och hann precis med en snabb AW på Mogwai innan H och jag skulle äta med mina föräldrar på Ett litet makeri. Tanken var att vi skulle sammanstråla med AW-sällskapet igen efter middagen, men jag är tydligen tillbaka i en extrem trötthets-period och Tirren tyckte att tio var en rimlig läggtid denna fredag.

     

    På lördagsförmiddagen var det äntligen dags att se hur vardagsrummet blivit med den vågade nyansen Nordsjövit. Och vi blev SÅ nöjda! Färgen känns inte det minsta gul. Ändå smälter den bra in med snickerierna, så vi slipper lägga en massa pengar på att måla om dem.

     

    Efter inspektion av lägenheten tog vi en tur till Svenska Kakel för att införskaffa material till kakelsättaren. Det blev det vita, blanka, fasade metrokakel som vi tidigare spanat in, och fogarna valde vi att köra i den näst mörkaste färgen – Antracit 66. Kan dock inte låta bli att oroa mig lite för att det blir för mörkt…
    (OBS: ej vårt kök. OBS: ej våra barn).

     

    Därefter blev det färgglad lunch på Ginger. Tyckte nog att färgerna och presentationen överträffade smaken.
    Är detta Helsingborgs mest instagrammade ställe just nu?

    Efter lunchen drabbades H av en plötslig lust att shoppa barnsaker på Åhléns, som hade Barndagar med 25% rabatt. För en gångs skull gav jag honom helt fria händer, eftersom jag insåg att Tirren redan har ett tjugotal bodies i lika många olika, grå nyanser – vissa lite djärvt mönstrade med vita ränder. H tycker mer om söta barnkläder (och älskar elefanter), och införskaffade två pyjamaser och ett gosedjur:

    Lördagsmys med tacos och Ben & Jerry’s direkt ur kartongen – mitt i flyttkaoset. Nästan allt är nu nedpackat. Så det får gärna bli fredag typ NU!

    På söndagen tutade vi runt på diverse loppmarknader i Köpenhamn (glömde tyvärr kameran), fortfarande i jakt på en kristallkrona. Kom istället hem med ett par mässingsljusstakar och en skål.
    För det behövde vi ju verkligen…

  • Flytt,  Inredning,  Renovering,  Sverige

    Hemnetdrömmar

    Så fort vi skrivit på kontraktet till lägenheten, gav jag mig själv totalt Hemnet-förbud. Och hade jag inte gjort det själv, hade H definitivt gjort det. Det känns ganska lämpligt när man precis lagt ett antal miljoner på något. Lite beklagligt att ångra sig då, liksom.

    De senaste veckorna har jag dock tillåtit mig själv att kika lite – mest för att se hur icke-Pintrest-människor har det hemma hos sig. Idag föll jag över en lägenhet på Södra Storgatan 19 med den här drömmiga terrassen. Hur underbart vore inte detta en sommarmorgon?

    För övrigt måste detta vara Helsingborgs absolut vackraste innergård. Jag har sett många lägenheter till som vetter mot just denna innergård – jag kan ta precis vilken som helst.

     

    Det är bara något med svartspröjsade glasväggar alltså. Som i den här lilla tvåan på Föreningsgatan. Jag kan tänka mig en sådan glasvägg ungefär varsomhelst i vårt hem. Släng gärna in några svartmålade takbjälkar while you’re at it.

     

    Det är ju precis denna grå nyans jag vill ha i sovrummet! Vad heter den? Vad har den för färgkod? Hur får jag reda på det?
    Måste eventuellt gå på visning av denna lägenhet i helgen och ta med mig målarens färg-scanner för att lite diskret blippa av färgkoden. 

     

    Kan vi prata om det här golvet? Nästa gång denna lägenhet på Olympia blir till salu, kommer H och jag att köpa den. 

  • Flytt,  Renovering,  Sverige

    Så vitt jag vet

    OBS: Inlägget innehåller extremt mycket färg-nörderi. 

    Det hela började igår. Våra målare var på plats och redo att gå igång med alla vita rum. Efter lunch fick jag ett samtal från målarbossen, som ville göra mig uppmärksam på att man nu börjat måla, och att alla snickerier (dörrar, dörrkarmar, fönsterkarmar, lister osv.) framstod som påtagligt gula i jämförelse med den kritvita färg man målat på väggen 🙁

    Den kritvita färgen hade vi egentligen inte kommit överens om, utan är en standardfärg som idag används när man ”målar vitt”. Efter mardröms-samtalet bestämde H och jag oss för att panikåka till Helsingborg igår kväll, och infann oss i lägenheten klockan sju imorse för överläggning med målarna.

    Den kritvita färgen var mycket riktigt mycket vit i jämförelse med snickerierna. Inte helt var vi förberett oss på. Dessutom upplevde jag den vita väggfärgen som iögonfallande vit.

    Tydligen är det så här: förr (fram till 2007 ungefär) var så kallad Stockholmsvit (S0502Y) den vita ”standardfärgen”. Det är en varm vit färg som är bruten med gult (Y står för yellow), och har senare fått det mindre smickrande smeknamnet nikotinvit. I denna färg målades – och målas fortfarande – alla fabrikstillverkade snickerier. Därefter har man tagit fram en ny vit färg, Råvit (S0500-N), som idag har ersatt Stockholmsvit som standardvit. Den är inte bruten mot det gula och upplevs därmed som ”kritvit” (N står för neutral). Våra snickerier är alltså målade i förstnämnda färg, och väggarna planerades att målas i sistnämnda.

    Som alternativ kunde vi ju naturligtvis välja att måla alla väggar i Stockholmsvit, för att undvika kontrasten mot snickerierna. Stockholmsvit är det stora färgprovet uppe till höger, som ni ser går i samma nyans som dörrkarmen. Detta valde vi dock bort, eftersom vi var rädda att rummet skulle upplevas för nikotinfärgat/ofräscht. Istället bestämde vi oss för att helt enkelt acceptera kontrasten mellan Stockholmsvit och Råvit (som är det smala färgprovet längst ner och runtom eluttaget, samt ovanför karmen. Det tredje vita färgprovet är takfärgen), och hoppas på att nyansskillnaden inte skulle störa oss allt för mycket. Dessutom hade vi ganska bråttom till båten.

    Efter intensivt googlade på diverse färg-nördiga forum (och familjeliv.se, såklart), hittade jag dock svaret: det finns en tredje väg! Många färgtillverkare har insett problematiken med att alla fabrikstillverkade snickerier görs i Stockholmsvit, men att folk inte längre vill måla väggarna i denna nyans. De har därför tagit fram en färg som är en exakt mellanväg mellan Stockholmsvit och Råvit – dvs en något bruten vit, som ger en varmare, mer ”krämig” känsla än Råvit, men inte alls har det gula i sig som Stockholmsvit. Den heter Nordsjövit (det är färgprovet som är uppmålat närmst dörrkarmen, till höger).

    Till slut landade vi alltså i den perfekta, lagom mellanvägen – Nordsjövit. Och det är inte utan att vara lite stolt över att jag själv löste färg-krisen som inte ens vår målare kunde lösa! Lärdom? Lita aldrig på andra – inte ens din egen målare (han är kanske inte den du tror) – utan att kolla upp saker först.

    Jag hoppas verkligen att nästa person som i total panik googlar ”vilken vit färg på ska man ha på väggarna när snickerierna är i Stockholmsvit” hamnar på min blogg. Vi måste hjälpa varandra!

    Extramaterial: vi har dessutom kommit en bit på vägen i valet av sovrumsfärg. Vi dissade ju alltså de fem första färgproverna, men ett av de två som målades upp i morse var faktiskt ganska nöjda med. Nu vill vi bara se det i en halv, samt en hel, ton mörkare också, innan vi kan bestämma oss.

     

  • Baby,  Gravid

    Shy baby

    Igår var vi alltså på en så kallad 3D/4D-scanning, som vi hört skulle vara en helt fantastisk upplevelse – förutsatt att man har lite tur. Det hade vi såklart inte. Tirren låg med armar och händer för huvudet och var fullständigt gömd bakom navelsträngen. För att få honom att visa sig lite bättre fick jag hoppa upp och ner i tio minuter och dricka en massa kallt vatten. Men varje gång barnmorskan gjorde ett nytt försök, konstaterade hon att ”nu blev det ännu värre”. Han var verkligen inte sugen på att visa upp sig. Av det lilla vi kunde se, såg stackaren tyvärr ut att ha min släkts curse of a nose. Men H påstår att alla protagonister i världslitteraturen främst beskrivs vid sina ståtliga näsor – så han var nöjd. Och han har definitivt H:s läppar.
    Vår lilla italienska efterrätt.

  • Flytt,  Renovering,  Sverige

    Projektångest & Den stora frågan

    Ja, så här glada och exalterade var vi på båten mot Helsingborg igår eftermiddag. Mars-solen strålade, Öresund var snudd på indigo-blått, jag samlade fräknar genom fönsterrutorna och käkade daimstrut. Så pepp på att se hur lägenheten blivit med allt golv färdigslipat, och att välja grå nyans till sovrumsväggarna. Det var innan jag helt plötsligt fylldes av den existentiella ångest som är resultatet av för många beslut på samma gång. Jag har total panik över bland annat vilken färg vi ska ha i hallen, hur vi ska kunna dra antenn-kabeln genom vardagsrummet på ett snyggt sätt, hur vi ska gömma en ful kran i badrummet, huruvida diskmaskinen är för liten, om vi borde bytt ut vasken i samband med bänkskivan…
    Och nej, existentiell ångest är absolut inte en författarisk överdrift – jag mår verkligen dåligt. Jag vill bara lägga mig i fosterställning i sängen och dra ett täcke över huvudet och frånsäga mig allt ansvar från hela lägenhetsprojektet.

    Att komma hem till den här byggnaden – till skillnad från vårt sterila, allt som oftast indisk-mat-osande trapphus i Köpenhamn – känns bara så lyxigt! Och så gammaldags borgerligt att H anser att det borde stå Herr och Fru Hannes Andersson på postlådan och brevinkastet.

    Voilà förvandlingen! Kan inte tro att detta är samma kök och vardagsrum som, så sent som i fredags, hade ett oförklarligt mörkbrunt golv. Nu ska bara den nya lacken på!

    I sovrummet tänkte vi fortsätta med grå väggar, men vi vill ha en mörkare nyans än den befintliga. Målaren var där i fredags och målade upp fyra olika färgprov. Naturligtvis var yours truly inte imponerad av någon av dessa, så nu ska det målas upp fler. Visionen är dock mörkt grått, så vi lutar åt den allra mörkaste (andra från höger). Men blir det för mörkt?

    H njöt av vårsolen på vår härliga balkong, där gårdagskvällen bjöd på en riktigt praktfull solnedgång. Synd bara att huset på andra sidan gatan inte är iögonfallande vackert. Egentligen är det väl den ultimata frågan? Vad är bäst : att bo i ett vackert hus och titta på ett fult hus? Eller att bo i ett fult hus och titta på ett vackert hus?