Danmark,  Flytt,  Reflektioner

Lägenheten. Den gamla.

Jag och H började träffas sommaren 2014. Då bodde han – tillsammans med fyra andra personer – i en supermysig vindsvåning mitt i Köpenhamn. Med öppet kök, takbjälkar och utsikt mot en mysig innergård. Man kunde nästan bortse ifrån att den var en inredningsmässig mardröm.

Medan jag tillbringade hösten 2014 i Rom – och dejtade H på avstånd – flyttade han tillsammans med två av de fyra flatmatsen till en ny lägenhet på Nordvest i Köpenhamn (vår befintliga lägenheten). Här flyttade jag in under våren 2015. Då bodde vi alltså ALLA FYRA på dessa drygt 80 kvm. Lågvattensmärket under denna period var nog när H och flatmate nummer 2 bestämde sig för att ge flatmate nummer 3 ett full-size fotbollsbord i födelsedagspresent. Det fick naturligtvis inte plats någonstans i lägenheten, varpå man kom på den briljanta idén att byta ut köksbordet mot fotbollsbordet, och skapa ev träskiva som kunde läggas ovanpå fotbollsbordet, så att det kunde agera provisoriskt köksbord. Därutöver pryddes vardagsrummet av en enorm våningssäng med kontor under, möbler upphämtade från områdets container för grovsopor…ja, you get the picture.

Våren 2016 bestämde H och jag oss för att leta efter ett nytt boende. Men ungefär samtidigt bestämde sig flatmate 1 och 2 för att flytta vidare på varsitt håll, och H och jag behöll lägenheten för oss själva.

Jag har gått från att uppriktigt hata denna lägenhet, till att tolerera den, försöka göra den till vår egen, och slutligen känna mig hemma här. Men den har liksom aldrig haft de rätta förutsättningarna för att bli som jag vill. Framförallt har jag aldrig velat bo i en modern lägenhet. När vi letade nytt boende i Helsingborg i höstas sa vi bland annat till mäklarna att ”inte komma dragandes med något från efter 1929.”

Och ändå. Jag kommer att sakna det här hemmet. Middagarna i stearinljusens sken. Frukostarna på balkongen. Födelsedagsmorgonarna i sängen. Matinköpen på Rema 1000. Den gulliga grannpojken. Billyktorna från parkeringen nedanför sovrummet. De franska rösterna från balkongen snett ovanför. Alla goda och dåliga nyheter. Att ibland bära ut madrassen och sova på vardagsrumsgolvet – bara för att man är vuxen och får göra som man vill. Lägenheten där jag bodde tillsammans med H för första gången. Där vi bodde när vi förlovade oss, gifte oss. Som vi kommit tillbaka till från så många resor. Lägenheten vi befann oss i när vi fick veta att vi väntade Tirren.

Tack för allt. It’s been a good run. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *