Okategoriserade

Dag tjugotvå

Idag är det 22 dagar sedan jag slutade arbeta. Tjugotvå! Jag trodde att det skulle bli fruktansvärt långtråkigt i väntan på Tirren, men det är otroligt vad som kan roa en människa som har för mycket tid över. Till exempel fick jag DIY-mersmak efter förra veckans succé med den blå boklådan, och lät mig inspireras av Johanna Bradfords hemmagjorda linneservetter. Gjorde precis som hon: köpte ett stycke linnetyg från IKEA, klippte till i sex lika stora bitar, tvättade, tumlade och voilà! Vet knappt var denna nyfunna kreativitet ska sluta, så stay tuned!

 

På ett helt orelaterat ämne (fast i bakgrunden skymtar faktiskt en annan variant på linneservetter som finns hemma hos oss): häromdagen fick jag en plötslig craving efter små, salta kex med mosad avokado och citronpeppar i mängder. Har inte ätit detta sedan jag bodde i Florens hösten 2008. Men då bestod varannan måltid av sådana kex, jag åt dem som besatt, till frukost, lunch och middag, och jag är inte helt säker på varför. Framförallt tyckte jag nog att det var så oerhört tråkigt att laga mat åt mig själv.

Men det fantastiska är, att vid första tuggan av de här kexen kom hela Florens-tiden tillbaka till mig på ett fullständigt överväldigande sätt; doften i lägenheten, värmen, luftfuktigheten, smaken av Chianti-vin, de upprymda känslorna. Jag blir lika överväldigad varje gång jag påminns om hur tätt länkande våra sinnen är med våra minnen.  Till exempel köpte jag en parfym i Grasse för två år sedan – sommaren Hannes friade till mig – och varje gång jag använder den kommer hela resan över mig på ett extremt drabbande sätt – det känns som att jag nästan fysiskt förflyttas tillbaka till hotellrummet och den där kvällen. Vad har ni för smaker, ljud, dofter som framkallar så starka minnen hos er?

Och på tal om Florens. Under min tid i Italien introducerades jag till den italienska glasskedjan GROM. Glasskedjan profilerar sig med att framställa glass gjord på mjölk från kor, och ägg från hönor, som är ovanligt tillfreds med sin osedvanligt tillfredställande tillvaro, samt frukt från egna, ekologiska odlingar och utan artificiella tillsatser som färg eller förtjockningsmedel. Men utöver detta är det den godaste glass jag någonsin ätit! Den italienska kedjan har ett fåtal filialer i stora världsstäder – bland annat i Paris, där jag stod och köade länge på somrarna. Nu till saken: tidigare i veckan lade Johanna Bradford upp en Instastory där hon skrev att hon handlat hem GROM-glass. Döm om min förvåning! Jag skrev genast och frågade hur detta var möjligt, och hon svarade att både henne närmsta ICA Kvantum och Hemköp hade separata kylskåp fyllda med GROM-glass. Så jag sprang (läs vaggade som en pingvin) till alla mina närmsta matbutiker, men utan större framgång. Några dagar senare fick jag bilden ett ovan från min låtsasmamma. Hon hade hittat en GROM-frys på ICA i Skanör, där mina föräldrar har sommarhus. Så här sitter jag nu, 39 veckor gravid, med världens största glass-craving, smärtsamt medveten om att GROM finns i en frysdisk nära dig – men inte MIG! 🙁

Fortfarande på ämnet glass: har fått totalt ha-begär på de här italienska glasskuporna i rostfritt stål från HAY. Förutom att de är SÅ SNYGGA, framkallar de också riktiga Medelhavs-semester-minnen.

Och på ämnena husgeråd och Italien (visst gillar ni mina fantastiska segways som håller ihop detta annars mycket spretiga inlägg?) fick jag en helt underbar inflyttnings/födelsedagspresent från fina Sarah tidigare i veckan. Är helt kär i den här lilla skålen i handmålat lergods från Formargruppen i Malmö. Finns inget bättre än en vän som känner en så väl!

På tal om skålar tog H och jag en tur till Erikshjälpen på Danmarks nationaldag. Fick bland annat med mig denna Rörstrand-skål i serien Gröna Anna, som sedan fick agera uppläggningsfat för jordgubbarna på Sveriges nationaldag. H var dessutom mycket nöjd över att få korka upp sin flaggpunsch och servera i våra antika punschglas.

Kvällen till onsdag fick jag mina första, ordentliga värkar. Det var så otroligt påtagligt – jag kände precis när en värk började och slutade. De varade i knappt en minut vardera och kom med ojämna mellanrum i drygt tre timmar. Vid 01 tvingade H mig att ringa förlossningen, som dock bara sa vad jag redan visste: att jag skulle vila och vänta på att värkarna blev regelbundna. Jag tog en Panodil Zapp och somnade, sov hela natten och på morgonen var värkarna borta. Och jag inte haft några fler sedan dess 🙁 Detta är så spännande och frustrerande på samma gång! Tisdagskvällens drama resulterade dock i panik över allt som fortfarande inte finns i min BB-väska, så onsdagen ägnades åt inköp av amnings-bh, amningslinnen, svala shorts till bebis m.m. Och såklart en fin solhatt som han behöver när han föds in i detta väder!

På internet kan man läsa att det är viktigt att ha ett par bra inneskor med sig till förlossningen, för allt eventuellt vankande av och an. Så det passade ganska bra att jag haft mina ögon på ett par Birkenstock ett tag nu. Planen var vita eller silver, men idag införskaffade jag istället dessa i roséguld som jag fick en plötslig crush på. Så nu är jag faktiskt HELT redo.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *