• Baby,  Gravid,  Reflektioner,  Sverige

    Blå, lata dagar

    Det var så länge sedan jag skrev något nu, att det faktiskt blivit omöjligt att komma ifatt.

    För drygt två veckor sedan bestämde jag mig för att gå på föräldraledighet – drygt två veckor tidigare än planerat. Fyra timmars pendlande i 28 graders värme, och omöjligt att sitta bekvämt på tåget, gjorde det till ett relativt enkelt beslut. Så jag rensade mitt skrivbord, bjöd på glass, aktiverade det overkliga autosvaret att jag är ”åter på kontoret någon gång i början av 2019″ och tog – för sista gången för nu – kustlinjen hem.

    Och under de senaste två veckorna har värmeböljan i Helsingborg bara fortsatt. Dagarna har varit lata, heta, korta (sover till middag) och blå.

    Här är några glimtar från de senaste två veckorna, som jag länge kommer minnas som de där heta veckorna av väntan och längtan.

    När värmeböljan var ett faktum bestämde vi oss för att prioritera vår balkong. Den som vi sagt kunde ”vänta till det blev sommar”. Vi rev bort den gamla plastmattan, lade trall, köpte en solsäng/tillförordnad sittbänk, en ljusslinga, kuddar och filtar. Vi beställde också ett franskt cafébord i marmor vars underrede visade sig vara en annan färg än vi trott (mao inte svart). Som tur var skulle vi få våra balkongräcken målade av bostadsrättsföreningen veckan därpå, och lyckades övertala dem att slänga på lite färg på vårt bord också! Vi beställde även franska bistrostolar som vid ankomst såg hemskt plastiga ut. De står nu i kontoret och väntar på att få åka tillbaka till affären. Utöver de små missödena är jag ganska nöjd med min nya frukostplats i solen.

    På min namnsdag fikade vi hos mamma och Håkan och jag fick välja precis vilken fika jag ville. Naturligtvis valde jag glass, vilket varit min stora obsession under hela graviditeten. I vintras var det nougatglass med Hard topping och Salted Caramel-sås. Den senaste månaden har det varit Piggelin. Nu har även mjukglass från Hauffes – som ligger farligt nära vår lägenhet – lagts till repertoaren. Men hey, who am I kidding, jag kan äta precis vilken glass som helst.

    Så på kvällarna vandrar vi ner till Hauffes för en mjukglass efter middagen, och insuper medelhavskänslan som lagt sig över staden.

    Och på dagarna har det visat sig oväntat lätt att få tiden att gå. Här på lunch med fina Sarah på Olssons Skafferi.

    På min 30 års-dag stod det bröllop på schemat. Och, believe you me, det är inte enkelt att kombinera klädkoden mörk kostym med att vara gravid i 38:e veckan. Hade fått en crush på den här kjolen som såklart inte fanns i min storlek i Helsingborg. Så jag tog en tur över till Helsingör istället. Så kan man också göra när man är ledig och har flera veckor till godo på sitt pendlarkort!

    Dagen innan min födelsedag tog H ledigt och vi checkade in på Öresnäs Slott för en liten spontan baby-moon. Lördagens bröllopet skulle äga rum i Glumslöv, så vi bestämde oss för att hålla oss i närheten. På fredagen blev det lunch, poolhäng, ansiktsbehandling, manikyr och 3-rätters födelsedagsmiddag på slottet. Självaste VD:n på slottet hade ordnat med vår bokning, så jag möttes av gratulationskort, must och praliner på hotellrummet och födelsedagsflagga vid middagsbordet på kvällen. Ibland är jag lite extra nöjd med att ha det jobb jag har…

    Efter middagen promenerade vi ner till Ålabodarna, vid vattnet precis nedanför slottet, och blev lite obekväma inför våra försök till en solnedgångsselfie.

    Tycker ni den här bilden ser sådär spontant, romantiskt bohemisk ut? Den är otroligt mycket mer stagead än ni tror.


    På min födelsedag inleddes dagen med hotellfrukost med våfflor. Och en massa fina presenter från min finurliga, kreativa man som inte alls bryr sig om mitt kontrollbehov, utan bara fortsätter att utmana ödet och överraska mig, med bland annat diamantringar (oh, how did he know?)

    När vi gjort oss bröllops-klara åt vi världens godaste lunch med familjen nere vid Ålabodarna. Precis när vi skulle avrunda lunchen för att åka till kyrkan öppnade himlen sig. Jag har nog aldrig sett så mycket regn (och hagel!) i hela mitt liv. Vi var helt fast i det lilla uterummet i glas, och började ställa in oss på att missa vigseln.

    Men regnet avtog och vi kom precis i tid till ett underbart bröllop. Hats off till brudparet Izabella och Andreas.

    I veckan drabbades jag av någon form av nesting-feeling och fick för mig att jag skulle måla en boklåda till Tirren. Hoppas han blir glad!

    Fick också feeling för årets första, svenska jordgubbar. Dessa kan jag fortfarande trycka i mig i mängder, så länge Tirren är kvar i magen. Men så fort han kommer ut är det slut med det. Tydligen något med att man inte ska äta jordgubbar när man ammar 🙁

    Hängde även upp en mysig, boklåde-matchande ljusslykta i Tirrens rum som får lysa om kvällarna. Och nu ligger jag bara här i hettan och väntar på att få träffa honom.

  • Baby,  Gravid,  Inköp,  Sverige

    Helgen i (fler) bilder

    I söndags var jag – trots hårt festande och många kaffeshots på lördagen – tvungen att gå upp tidigt, eftersom jag sedan länge insisterat på en tur till Ullared. Tänkte att det kunde vara ett bra sätt att spara in pengar på vissa need-to-haves, för att få mer pengar över till nice-to-haves. Till skillnad från förra gången – då vi stod i kö (utomhus!) i en och en halv timme – kunde vi i söndags bara glida rakt in i varuhuset. Inte heller var där någon kö till provrummen eller restaurangen. En magisk dag på Ullared, med andra ord.

     

    Bland need-to-have-inhandlingen fanns bland annat: ett tvättställ, en badbalja till bebisen, en papperskorg till badrummet, handdukar, badrumsmatta, stearinljus, tops och ett babynest. Är speciellt glad för det fina baby-nestet – som såklart kostade lika mycket som resten av inköpen ihop – eftersom jag fått dille på luftballonger. Vill passa på att utnämna luftballongen till det vackraste färdmedlet (om än ej det mest praktiska) tillgängligt på marknaden.

    H var mycket exalterad över att slippa följa med till Ullared, och skickade en massa antydande bilder från sin rogivande söndagspromenad.  Jag får i alla fall skriva under på att detta promenadstråk klår pärlbandet av Kebab-hak och diverse skumma, parkerade bilar med lyktorna tända, som utgjorde kulissen för våra kvarterspromenader i Köpenhamn.

     

    Glömde förresten nämna att jag i fredags skickade ner H på Marconi för att köpa hem varsin tiramisu (OBS: ej ofödd bebis) till fredagsmyset. De hade slut på platsförpackningar, så H fick istället låna hem glas, mot löfte om att lämna tillbaka dem påföljande dag. Det festliga i historien är att det är H och jag som köpt in dessa glas på IKEA inför vårt bröllop, så att Marconi kunde göra bröllopstårt-tiramisu i dem. Marconi frågade sedan om de kunde få köpa glasen från oss. Där satt vi alltså och åt tiramisu ur ”lånade” glas, som vi själva inhandlat till vårt bröllop. Lite småroligt, tyckte jag. Men det är såklart valfritt att tycka.

  • Baby,  Flytt,  Inköp,  Renovering,  Sverige

    Helgen i bilder

    I fredags gjorde jag något som jag inte vet om jag ska skämmas eller vara stolt över. Högst troligen (och enligt många) det förstnämnda. Ni vet den där grå färgen jag vill ha i sovrummet, som jag sett i en Hemnet-annons? Nope, jag gick inte på lägenhetsvisning och tog med färg-scannern. Istället lyckades jag – med hjälp av bilderna i annonsen – lista ut precis vilken lägenhet i byggnaden det rörde sig om. Sedan kollade jag upp på Eniro vem som bodde i den lägenheten. Slutligen lade jag till personen i fråga på Facebook och skrev ett meddelande där jag frågade efter färgkoden. Det hela tog nog inte mer än en timme eller så.

    Helt normalt – eller hur?

    Dessvärre var väggen redan målad innan nuvarande ägare flyttade in, så längre än så kom jag aldrig.

    Efter jobb tog vi båten till Helsingborg där vi fick sällskap av Hannah. Ser fram emot att få mycket pendlar-sällskap av henne framöver! Väl framme mötte vi upp med ytterligare en kompis, och hann precis med en snabb AW på Mogwai innan H och jag skulle äta med mina föräldrar på Ett litet makeri. Tanken var att vi skulle sammanstråla med AW-sällskapet igen efter middagen, men jag är tydligen tillbaka i en extrem trötthets-period och Tirren tyckte att tio var en rimlig läggtid denna fredag.

     

    På lördagsförmiddagen var det äntligen dags att se hur vardagsrummet blivit med den vågade nyansen Nordsjövit. Och vi blev SÅ nöjda! Färgen känns inte det minsta gul. Ändå smälter den bra in med snickerierna, så vi slipper lägga en massa pengar på att måla om dem.

     

    Efter inspektion av lägenheten tog vi en tur till Svenska Kakel för att införskaffa material till kakelsättaren. Det blev det vita, blanka, fasade metrokakel som vi tidigare spanat in, och fogarna valde vi att köra i den näst mörkaste färgen – Antracit 66. Kan dock inte låta bli att oroa mig lite för att det blir för mörkt…
    (OBS: ej vårt kök. OBS: ej våra barn).

     

    Därefter blev det färgglad lunch på Ginger. Tyckte nog att färgerna och presentationen överträffade smaken.
    Är detta Helsingborgs mest instagrammade ställe just nu?

    Efter lunchen drabbades H av en plötslig lust att shoppa barnsaker på Åhléns, som hade Barndagar med 25% rabatt. För en gångs skull gav jag honom helt fria händer, eftersom jag insåg att Tirren redan har ett tjugotal bodies i lika många olika, grå nyanser – vissa lite djärvt mönstrade med vita ränder. H tycker mer om söta barnkläder (och älskar elefanter), och införskaffade två pyjamaser och ett gosedjur:

    Lördagsmys med tacos och Ben & Jerry’s direkt ur kartongen – mitt i flyttkaoset. Nästan allt är nu nedpackat. Så det får gärna bli fredag typ NU!

    På söndagen tutade vi runt på diverse loppmarknader i Köpenhamn (glömde tyvärr kameran), fortfarande i jakt på en kristallkrona. Kom istället hem med ett par mässingsljusstakar och en skål.
    För det behövde vi ju verkligen…

  • Baby,  Gravid

    Shy baby

    Igår var vi alltså på en så kallad 3D/4D-scanning, som vi hört skulle vara en helt fantastisk upplevelse – förutsatt att man har lite tur. Det hade vi såklart inte. Tirren låg med armar och händer för huvudet och var fullständigt gömd bakom navelsträngen. För att få honom att visa sig lite bättre fick jag hoppa upp och ner i tio minuter och dricka en massa kallt vatten. Men varje gång barnmorskan gjorde ett nytt försök, konstaterade hon att ”nu blev det ännu värre”. Han var verkligen inte sugen på att visa upp sig. Av det lilla vi kunde se, såg stackaren tyvärr ut att ha min släkts curse of a nose. Men H påstår att alla protagonister i världslitteraturen främst beskrivs vid sina ståtliga näsor – så han var nöjd. Och han har definitivt H:s läppar.
    Vår lilla italienska efterrätt.

  • Baby,  Gravid

    Update från Tiramisun

    Idag är Tirren 27 veckor och 2 dagar gammal. Han är ungefär 38 centimeter lång och väger knappt ett kilo – ungefär i storlek med en fransk Charlotte Royale-tårta. Tydligen.
    Hans ögon har öppnat sig efter att ha varit slutna de senaste sex månaderna; han suger på tummen och kan greppa sina egna fötter.
    Han sparkar som sjutton hela tiden – mest när jag vilar, dricker citronvatten och lyssnar på Tommy Nilsson.

    På tisdag ska vi hälsa på Tirren på en så kallad 3D/4D scanning, som sägs ge förbluffande verklighetstrogna bilder och filmsekvenser. Då får vi se om han är en looker inte eller inte. Jag hoppas att han får sin pappas blå ögon och sömnvanor (dvs kan sova överallt, när som helst, hela tiden) och min verbala kapacitet. Att han blir fräknig och rödhårig är liksom lite av en genetisk obestridlighet.

  • Baby,  Gravid,  Inköp,  Reflektioner,  Sverige

    Helgens inköp

    Jag har känt mig så obeskrivligt rastlös den senaste tiden. Jag vet inte vad det är. Hela tillvaron känns som en enda lång väntan. Väntan på tillträde till lägenheten. Väntan på renovering. Väntan på inflyttning. Väntan på att få shoppa möbler, möblera. Väntan på våren, tulpanerna, de krämfärgade pumpsen, maj, lediga dagar. Milda kvällar på balkongen med sundsutsikten. Och väntan på Tiramisun, såklart.

    Så när H ville sticka direkt hem, kände jag att en söndagstur på stan var det enda rätta. Jag vet inte varför, men jag blir liksom alldeles lugn och tankemässigt nollställd av att gå och botanisera i butiker. Stryka över de mjuka bebiskläderna, titta på blommorna på torget, dofta på parfymer…Till skillnad från H som blir alldeles panikslagen.

    Det finns så galet mycket fint till bebisar och barn i Köpenhamn! Inte minst på Magasin eller Illums Bolighus. Men jag kan inte förlika mig med att betala flera hundra danska för en body som kommer att växas ur på några veckor. Därför är det tur att H&M har så många fina saker i sin Consious-kollektion. Där kan man nästan plocka på sig hur mycket som helst…som ni ser.

    De här skorna lär inte passa förrän nästa sommar. Men det spelade inte så stor roll. Har ni sett skorna, liksom?


    Kan vi prata om det här med graviditet och skönhet? I Danmark – till skillnad från i Sverige – heter det att gravida kvinnor inte ska färga håret. Jag gjorde ljusa slingor i februari 2017, och i höstas började jag känna att det var dags igen. Men jag lät bli. Och efter en riktigt plågsam vinter, med en tragisk hårbotten, bestämde jag mig för att ändå gå till frisören. Men naturligtvis inte utan min förtjänta dos av dåligt samvete. Och ännu mer dåligt samvete fick jag såklart när jag läste vad världens bästa silverschampo från Björn Axén innehåller.

    Det finns inga vetenskapliga belägg för att hårfärgning skulle vara skadligt. Däremot finns det gott om moralpredikanter som anser att gravida kvinnor genast ska byta ut hela sin hud- och hårvårdsrepertoar, samt tvätt- och sköljmedel, sluta äta sötsaker, börja träna, inte använda nagellack. Och för guds skull inte deodorant. Vad tycker ni? Diskutera i små grupper.


    När man bor i Danmark är det en fantastisk upplevelse att shoppa loss på ett riktigt bra ICA i Sverige. Så det bestämde vi oss för att göra i väntan på tåget i Lund. Egentligen var jag ute efter Guds senaste gåva till den glassätande mänskligheten, nämligen O’hojs Salted Caramel-sås. Men den fanns såklart inte. Däremot insisterade H på att vi absolut, tvunget skulle köpa Hard Topping. Jag tror inte att han vet vad det är, men han tycker nog att det låter ganska coolt.

    Vid ett tillfälle gick jag vilse i ljus- och servettgången och sprang på de här fina sommarservetterna från Duni. De liksom låg där och ropade ”Kolla! Jag har citroner i mönstret! Köp mig! Duka med mig på ljusa sommarkvällar på balkongen!”. Och jag skulle inte beskriva mig själv som en nejsägare.