• Baby,  Gravid,  Reflektioner,  Sverige

    Blå, lata dagar

    Det var så länge sedan jag skrev något nu, att det faktiskt blivit omöjligt att komma ifatt.

    För drygt två veckor sedan bestämde jag mig för att gå på föräldraledighet – drygt två veckor tidigare än planerat. Fyra timmars pendlande i 28 graders värme, och omöjligt att sitta bekvämt på tåget, gjorde det till ett relativt enkelt beslut. Så jag rensade mitt skrivbord, bjöd på glass, aktiverade det overkliga autosvaret att jag är ”åter på kontoret någon gång i början av 2019″ och tog – för sista gången för nu – kustlinjen hem.

    Och under de senaste två veckorna har värmeböljan i Helsingborg bara fortsatt. Dagarna har varit lata, heta, korta (sover till middag) och blå.

    Här är några glimtar från de senaste två veckorna, som jag länge kommer minnas som de där heta veckorna av väntan och längtan.

    När värmeböljan var ett faktum bestämde vi oss för att prioritera vår balkong. Den som vi sagt kunde ”vänta till det blev sommar”. Vi rev bort den gamla plastmattan, lade trall, köpte en solsäng/tillförordnad sittbänk, en ljusslinga, kuddar och filtar. Vi beställde också ett franskt cafébord i marmor vars underrede visade sig vara en annan färg än vi trott (mao inte svart). Som tur var skulle vi få våra balkongräcken målade av bostadsrättsföreningen veckan därpå, och lyckades övertala dem att slänga på lite färg på vårt bord också! Vi beställde även franska bistrostolar som vid ankomst såg hemskt plastiga ut. De står nu i kontoret och väntar på att få åka tillbaka till affären. Utöver de små missödena är jag ganska nöjd med min nya frukostplats i solen.

    På min namnsdag fikade vi hos mamma och Håkan och jag fick välja precis vilken fika jag ville. Naturligtvis valde jag glass, vilket varit min stora obsession under hela graviditeten. I vintras var det nougatglass med Hard topping och Salted Caramel-sås. Den senaste månaden har det varit Piggelin. Nu har även mjukglass från Hauffes – som ligger farligt nära vår lägenhet – lagts till repertoaren. Men hey, who am I kidding, jag kan äta precis vilken glass som helst.

    Så på kvällarna vandrar vi ner till Hauffes för en mjukglass efter middagen, och insuper medelhavskänslan som lagt sig över staden.

    Och på dagarna har det visat sig oväntat lätt att få tiden att gå. Här på lunch med fina Sarah på Olssons Skafferi.

    På min 30 års-dag stod det bröllop på schemat. Och, believe you me, det är inte enkelt att kombinera klädkoden mörk kostym med att vara gravid i 38:e veckan. Hade fått en crush på den här kjolen som såklart inte fanns i min storlek i Helsingborg. Så jag tog en tur över till Helsingör istället. Så kan man också göra när man är ledig och har flera veckor till godo på sitt pendlarkort!

    Dagen innan min födelsedag tog H ledigt och vi checkade in på Öresnäs Slott för en liten spontan baby-moon. Lördagens bröllopet skulle äga rum i Glumslöv, så vi bestämde oss för att hålla oss i närheten. På fredagen blev det lunch, poolhäng, ansiktsbehandling, manikyr och 3-rätters födelsedagsmiddag på slottet. Självaste VD:n på slottet hade ordnat med vår bokning, så jag möttes av gratulationskort, must och praliner på hotellrummet och födelsedagsflagga vid middagsbordet på kvällen. Ibland är jag lite extra nöjd med att ha det jobb jag har…

    Efter middagen promenerade vi ner till Ålabodarna, vid vattnet precis nedanför slottet, och blev lite obekväma inför våra försök till en solnedgångsselfie.

    Tycker ni den här bilden ser sådär spontant, romantiskt bohemisk ut? Den är otroligt mycket mer stagead än ni tror.


    På min födelsedag inleddes dagen med hotellfrukost med våfflor. Och en massa fina presenter från min finurliga, kreativa man som inte alls bryr sig om mitt kontrollbehov, utan bara fortsätter att utmana ödet och överraska mig, med bland annat diamantringar (oh, how did he know?)

    När vi gjort oss bröllops-klara åt vi världens godaste lunch med familjen nere vid Ålabodarna. Precis när vi skulle avrunda lunchen för att åka till kyrkan öppnade himlen sig. Jag har nog aldrig sett så mycket regn (och hagel!) i hela mitt liv. Vi var helt fast i det lilla uterummet i glas, och började ställa in oss på att missa vigseln.

    Men regnet avtog och vi kom precis i tid till ett underbart bröllop. Hats off till brudparet Izabella och Andreas.

    I veckan drabbades jag av någon form av nesting-feeling och fick för mig att jag skulle måla en boklåda till Tirren. Hoppas han blir glad!

    Fick också feeling för årets första, svenska jordgubbar. Dessa kan jag fortfarande trycka i mig i mängder, så länge Tirren är kvar i magen. Men så fort han kommer ut är det slut med det. Tydligen något med att man inte ska äta jordgubbar när man ammar 🙁

    Hängde även upp en mysig, boklåde-matchande ljusslykta i Tirrens rum som får lysa om kvällarna. Och nu ligger jag bara här i hettan och väntar på att få träffa honom.

  • Danmark,  Flytt,  Reflektioner

    Lägenheten. Den gamla.

    Jag och H började träffas sommaren 2014. Då bodde han – tillsammans med fyra andra personer – i en supermysig vindsvåning mitt i Köpenhamn. Med öppet kök, takbjälkar och utsikt mot en mysig innergård. Man kunde nästan bortse ifrån att den var en inredningsmässig mardröm.

    Medan jag tillbringade hösten 2014 i Rom – och dejtade H på avstånd – flyttade han tillsammans med två av de fyra flatmatsen till en ny lägenhet på Nordvest i Köpenhamn (vår befintliga lägenheten). Här flyttade jag in under våren 2015. Då bodde vi alltså ALLA FYRA på dessa drygt 80 kvm. Lågvattensmärket under denna period var nog när H och flatmate nummer 2 bestämde sig för att ge flatmate nummer 3 ett full-size fotbollsbord i födelsedagspresent. Det fick naturligtvis inte plats någonstans i lägenheten, varpå man kom på den briljanta idén att byta ut köksbordet mot fotbollsbordet, och skapa ev träskiva som kunde läggas ovanpå fotbollsbordet, så att det kunde agera provisoriskt köksbord. Därutöver pryddes vardagsrummet av en enorm våningssäng med kontor under, möbler upphämtade från områdets container för grovsopor…ja, you get the picture.

    Våren 2016 bestämde H och jag oss för att leta efter ett nytt boende. Men ungefär samtidigt bestämde sig flatmate 1 och 2 för att flytta vidare på varsitt håll, och H och jag behöll lägenheten för oss själva.

    Jag har gått från att uppriktigt hata denna lägenhet, till att tolerera den, försöka göra den till vår egen, och slutligen känna mig hemma här. Men den har liksom aldrig haft de rätta förutsättningarna för att bli som jag vill. Framförallt har jag aldrig velat bo i en modern lägenhet. När vi letade nytt boende i Helsingborg i höstas sa vi bland annat till mäklarna att ”inte komma dragandes med något från efter 1929.”

    Och ändå. Jag kommer att sakna det här hemmet. Middagarna i stearinljusens sken. Frukostarna på balkongen. Födelsedagsmorgonarna i sängen. Matinköpen på Rema 1000. Den gulliga grannpojken. Billyktorna från parkeringen nedanför sovrummet. De franska rösterna från balkongen snett ovanför. Alla goda och dåliga nyheter. Att ibland bära ut madrassen och sova på vardagsrumsgolvet – bara för att man är vuxen och får göra som man vill. Lägenheten där jag bodde tillsammans med H för första gången. Där vi bodde när vi förlovade oss, gifte oss. Som vi kommit tillbaka till från så många resor. Lägenheten vi befann oss i när vi fick veta att vi väntade Tirren.

    Tack för allt. It’s been a good run. 

  • Baby,  Gravid,  Inköp,  Reflektioner,  Sverige

    Helgens inköp

    Jag har känt mig så obeskrivligt rastlös den senaste tiden. Jag vet inte vad det är. Hela tillvaron känns som en enda lång väntan. Väntan på tillträde till lägenheten. Väntan på renovering. Väntan på inflyttning. Väntan på att få shoppa möbler, möblera. Väntan på våren, tulpanerna, de krämfärgade pumpsen, maj, lediga dagar. Milda kvällar på balkongen med sundsutsikten. Och väntan på Tiramisun, såklart.

    Så när H ville sticka direkt hem, kände jag att en söndagstur på stan var det enda rätta. Jag vet inte varför, men jag blir liksom alldeles lugn och tankemässigt nollställd av att gå och botanisera i butiker. Stryka över de mjuka bebiskläderna, titta på blommorna på torget, dofta på parfymer…Till skillnad från H som blir alldeles panikslagen.

    Det finns så galet mycket fint till bebisar och barn i Köpenhamn! Inte minst på Magasin eller Illums Bolighus. Men jag kan inte förlika mig med att betala flera hundra danska för en body som kommer att växas ur på några veckor. Därför är det tur att H&M har så många fina saker i sin Consious-kollektion. Där kan man nästan plocka på sig hur mycket som helst…som ni ser.

    De här skorna lär inte passa förrän nästa sommar. Men det spelade inte så stor roll. Har ni sett skorna, liksom?


    Kan vi prata om det här med graviditet och skönhet? I Danmark – till skillnad från i Sverige – heter det att gravida kvinnor inte ska färga håret. Jag gjorde ljusa slingor i februari 2017, och i höstas började jag känna att det var dags igen. Men jag lät bli. Och efter en riktigt plågsam vinter, med en tragisk hårbotten, bestämde jag mig för att ändå gå till frisören. Men naturligtvis inte utan min förtjänta dos av dåligt samvete. Och ännu mer dåligt samvete fick jag såklart när jag läste vad världens bästa silverschampo från Björn Axén innehåller.

    Det finns inga vetenskapliga belägg för att hårfärgning skulle vara skadligt. Däremot finns det gott om moralpredikanter som anser att gravida kvinnor genast ska byta ut hela sin hud- och hårvårdsrepertoar, samt tvätt- och sköljmedel, sluta äta sötsaker, börja träna, inte använda nagellack. Och för guds skull inte deodorant. Vad tycker ni? Diskutera i små grupper.


    När man bor i Danmark är det en fantastisk upplevelse att shoppa loss på ett riktigt bra ICA i Sverige. Så det bestämde vi oss för att göra i väntan på tåget i Lund. Egentligen var jag ute efter Guds senaste gåva till den glassätande mänskligheten, nämligen O’hojs Salted Caramel-sås. Men den fanns såklart inte. Däremot insisterade H på att vi absolut, tvunget skulle köpa Hard Topping. Jag tror inte att han vet vad det är, men han tycker nog att det låter ganska coolt.

    Vid ett tillfälle gick jag vilse i ljus- och servettgången och sprang på de här fina sommarservetterna från Duni. De liksom låg där och ropade ”Kolla! Jag har citroner i mönstret! Köp mig! Duka med mig på ljusa sommarkvällar på balkongen!”. Och jag skulle inte beskriva mig själv som en nejsägare.